Detta är vår tredje uppsättning. Vi har – stärkta av tidigare framgångar −gett oss på en föreställning i två akter med många roller. Under drygt ett och ett halvt år har vi ägnat torsdagskvällar och många helger åt repetitioner av A Shnorershpil. Denna pjäs tar upp ett ständigt aktuellt tema både i verkligheten och på scen. Den handlar om ”shnorers” – om tiggare, om brottslingar, om korruption, vänskap och kärlek. Ibland kommer dikt och verklighet otäckt nära varandra – men detta är teater.
Både på och bakom scenen spelar vi i jiddischensemblen dubbla roller − allt för att språket ska leva och skrattet och musiken aldrig ska glömmas bort.
A Shnorershpil – en kompott ur teaterhistorien
Ordet ’shnorer’ känner många till: en tiggare av den mer påstridiga typen som kräver en allmosa. Några vet också att en av de 613 mitzvot som Talmud föreskriver är just att ge allmosor. Judar ska ge en slant till den fattige, mat till den hungrige och husrum till främlingen. Men välgörenhet har sina risker och därför har teaterpjäser i alla tider kunnat använda denna figur som komisk person.
Den romerske komediförfattaren Plautus namngav ett av sina stycken efter en ’shnorer’, på den tiden kallad för parasit. En annan, mera välkänd parasit i teaterhistorien är Molières Tartuffe, en religiös ’shnorer’ som försöker kapa åt sig en rik familjs ekonomiska tillgångar. Tartuffes skenhelighet avslöjas, familjen räddas och alla är glada som sig bör i en komedi.
Knappt hundra år senare räddas både shnorers och ganovim (tjuvar) som är huvudpersonerna i John Gays The Beggars’ Opera. Den hade premiär 1728 och där mötte publiken välorganiserade tiggare som under ledning av Mister Peachum terroriserade London. Tiggaroperan var en parodi på G. F. Händels pompösa operor, på Englands ledande politiker och på kapitalismens roffarsystem.
Den tyske dramatikern Bertolt Brecht passade på att ’stjäla’ Gays opera till 200-årsjubileet: Personerna och handlingen i Tiggaroperan behöll han, Elisabeth Hauptmann översatte, sångtexter lånades av Francois Villion och Rudyard Kipling och Brecht tog åt sig äran som författare. Tolvskillingsoperan från 1928 med Kurt Weills musik blev snabbt populär och spelades på svenska i Stockholm redan året därpå.
I A Shnorershpil 2013 har handlingen flyttats till Stockholm, personerna heter bl.a. Moyshe, Peshe och Ganvenen. Tiggare behöver man inte heller idag leta efter på gatorna. Plautus Parasit, Molières Tartuffe och Gays Tiggare verkar finna sig väl tillrätta i dagens Sverige. Drottning Viktorias kröning i London eller prinsessbröllop i Stockholm – alltid finns det nya och gamla ’entreprenörer’ som håller sig framme. A Shnorershpil slutar med att den organiserade brottsligheten hamnar i galgen: en mitzva som bara kan förverkligas på en teaterscen, på jiddisch i ett stycke med många lån från teaters historia.
Willmar Sauter
Professor i teatervetenskap
Stockholms Universitet