Der Inspektor / דער אינספּעקטאָר

Stockholms Jiddische Teateramator’n i samarbete med Stockholms Jiddischkör har nöjet att presentera

Der Inspektor – דער אינספעקטאר
av Nicolaj Gogol

”Revisorn”/”Der Inspektor”, komedin fr. 1836 av Nikolaj Gogol handlar om en skojare som anländer till en mindre landsortsstad, där han blir tagen för en statlig inspektör. Pjäsen driver med dåtida Rysslands förvaltning och med allas vår längtan efter att komma upp oss i samhället kanske inte alltid med helt koscher metoder. Redan 1883 översattes den till Jiddisch och drev då med förhållandena i en rysk shtetl. Vi har bearbetat komedin för Stockholms Jiddishamatörer och förlagt vår version till en svensk småstad på 1950-talet dit många Jiddishtalande kommit efter kriget och byggt upp en församling.

Föreställningen spelas på jiddisch med svensk text lördagen den 17 mars 2018 kl. 19.00, söndagen den 18 mars kl. 16.00, måndagen den 19 mars kl. 19.00. Längd cirka 1:45 inklusive paus.

Biljetterna kostar 220 kronor inklusive ett glas vin, cider eller bubbelvatten. Boka dina biljetter via Nortic, https://www.nortic.se/tickets/event/16711

Me sejt sech! – Välkommen

 

Bakgrund

Pjäsen är en översättning och bearbetning av en rysk pjäs från 1836 som ursprungligen är författad av Nikolaj Vasilevitj Gogol (1809-1852). För oss är det kanske mest intressant att veta vem som är översättaren och vad han har gjort. Men först några ord om Gogol och hans pjäs.

Det skall redan från början påpekas att Gogol i sina skriverier hemföll åt antisemitism, men att det inte hindrade att han inspirerade judiska författare av Sholem Alejchems kaliber. Gogol var ett slags motvillig humorist. Hans mål var egentligen att uppfostra folket, men hans begåvning låg i humor och absurdism. Med tiden skulle hans etiska funderingar driva honom till uppfattningen att hans författarskap hade varit syndigt och han brände stora delar av sina manuskript. Man kan säga att det till slut var kontrasten mellan ideal och verklighet som drev honom i graven.

Revisorn är en brutal satir om den ryska byråkratin i provinserna. Han angriper och avslöjar girighet, fåfänga, hyckleri, kryperi och korruption. Gogol blev förbittrad när man tolkade hans pjäs som en anklagelse mot tsarismen. Nikolaj I var för övrigt den som såg till att pjäsen undgick censuren. Gogol själv var slavofil och trodde att Romanovs var tsarer av guds nåde. Pjäsen är utomordentligt cynisk och innehåller inga sympatiskt tecknade karaktärer. Trots detta kan vi än idag känna igen oss i skrattspegeln.

Men nu till den person som verkligen är intressant för oss. Den version av pjäsen som vi spelar är en översättning och bearbetning från 1883 utförd av Nochem Mejer Shajkevitsh (1849?-1905). Han föddes i Nesvizh i Litauen och dog i New York. Han fick både traditionell och sekulär utbildning och kom att ansluta sig till den judiska upplysningsrörelsen. Hans publicistiska bana började i Pinsk med att han översatte populärvetenskapliga texter till hebreiska och senare skrev han sagoböcker på jiddisch under pseudonym i Vilnius.

Efter att under en tid ha levt på att leverera mejerivaror till den ryska armén i Rumänien under rysk-turkiska kriget blev han så känd att han kunde börja skriva på heltid och publicerade sig i Vilnius, Warszawa, Odessa och andra städer.

Under tiden i Rumänien träffade han Avrom Goldfaden, skaparen av jiddischteatern och inspirerades till att skriva dramatik och 1882 startade han en teater tillsammans med Goldfaden i Odessa. 1889 utvandrade han till Amerika där hans pjäser togs emot med entusiasm. Senare kom han att kritiseras av det litterära etablissemanget, bland andra av Sholem-Alejchem som anklagade honom för att skriva ”kiosklitteratur” och plagiera utländska källor. Men läsarna övergav inte Shajkevitsh. Idag vet vi att hans författarskap hade ett högt konstnärligt värde – men kanske framförallt ett högt underhållningsvärde.

– Jean Hessel, skådespelare och russolog